Dränkte katten, hur kan någon göra så?

Den 26/8 dränkte någon en liten katt på ett år i en kräftbur här i Degerfors vid knutsbol. Den som vet något ta gärna kontakt med mig så ska jag vidarbefodra detta till ägarna. Ägarna är förtvivlade vem som kan ha gjort detta mot deras lilla goa, snälla, keliga katt.
Alltså dessa otäcka fruktansvärda svin till människor stoppade in den lilla goa katten i en kräftbur och sedan kastade i den i en damm! Hur kan någon vara så grym? Detta är farliga, sjuka människor inga friska gör så!
Katten simmade så länge den orkade men till slut orkade inte den lillas hjärta längre utan den druknade. Troligtvis stod de som gjorde detta grymma och tittade på och njöt, för annars skulle de väl inte göra något sådant.
Ägarna letar nu med ljus och lukta efter förövrarna och jag hoppas verkligen de hittar dessa otäcka människor. Vi ska hjälpa till att leta!
Jag vet ju att det knappast blir något straff men ägarna och jag, ÖNSKAR ATT FÅ SÄTTA IN DESSA MÄNNISKOR I EN BUR OCH LÅTA DE KASTAS I VATTNET SEDAN OCH LÅTA DE SIMMA SÅ LÄNGE DE ORKAR. Sen får vi se vad som händer?
Fy fan för människor som ger sig på oskyldiga som inte kan och inte har en chans att försvara sig!! Bort med dem bara, de är livsfarliga, nästa gång kanske de dödar dig eller mig. För det börjar oftast med djur och slutar med människor! Den lille katten blev bara ett år, så grymt!

Att älska sig själv

Ja,den relationen många har svårast för är nog att älska sig själv, iallafall vi kvinnor. Vi tänker ofta på att alla ska må bra omkring oss och sist oss själva, tyvärr. För egentligen så har vi nog mer att ge andra vad det gäller i allt, om vi tar hand om oss själva först på ett bra sätt. För då orkar vi verkligen stötta och hjälpa till där det behövs.
Men istället tror jag många kvinnor går på jobbar heltid och hjälper och stöttar andra i kanske tio, tjugo år och så glömmer de bort sig själva nästan helt och hållet. Inte förrän kroppen börjar göra ont eller strejka så kommer de på att man kanske måste lyssna till sin egen kropps signaler också, oj då, vad konstigt! Vad var det jag kände, oj, det gör sååå ont!
Så då knallar många iväg till doktorn som lyssnar tar prover och annat och som kanske sedan säger: Du håller på att gå in i väggen, nu måste jag sjukskriva dig en vecka. Försök nu stressa ner och tänk bara på dig själv ett tag, så kanske du inte går ner för räkning helt och hållet, om du inte gör det kan du hamna i ett jätte jobbigt tillstånd som kallas: Gå in i väggen! Så försök vila, gå ut och gå, gör sådant du mår bra av nu.
Jag har jättemånga vänninor som har hört detta så jag vet att det är ganska så vanligt. Så vi kvinnor måste faktiskt bli bättre på att älska oss själva. Då stannar vi inte i ett distruktivt förhållande heller, utan går i tid. Tar inte emot en massa skit utan ställer också krav på våran partner.
Så kvinnor: Börja älska er själva så har ni mer att ge andra!

Relationer

Ja, när man läser om alla dessa kvinnor som blir mördade eller försvinner så undrar man om inte kvinnor lever väldigt farligt egentligen. Inte alla såklart, men många kvinnor allför många gör det beroende på att en del väljer fel män.
Varför är det så då? Jo, vi vill ta hand om, stötta hjälpa och är ofta väldigt romantiska, tror helt enkelt på att kärleken ska övervinna det mesta.
Vi är ju uppfostrade till att ta hand om och vårda på ett helt annat sätt än männen och går lättare in i den rollen. Vi tycker ofta också väldigt synd om män som har det svårt på olika sätt.
När kvinnor går in i en sådan relation lever kvinnan oftast farligt och ibland rent ut sagt livsfarligt. Det är som att leva med en bomb i hemmet som kan explodera precis närsom helst och hur som helst. Det har jag hört många kvinnor berätta om och läst i massmedia.

Mycket jobbigt att leva under sådan press och till slut händer det oundvikliga bomben detornerar och boooom...kvinnan är borta för alltid!

Norge!

Jag har varit nästan som i chock efter allt som hände i fredags i Norge. Jag har varit fruktansvärt ledsen och känt en sådan stor sorg för alla drabbade medmänniskor. Man känner verkligen med alla sörjande och jag kan verkligen förstå deras vanmakt och ångest inför allt detta som hänt. Jag känner vad alla som har mist någon nära anhörig känner inom sig och det är en så stor sorg att man bara vill gråta. Så tänker jag på alla dessa unga människor som fick sätta livet till helt i onödan, DÖ UNGA! De hade ju hela livet framför sig och så denna skräck som de måste ha känt sina sista minuter i livet när de blev jagade runt på dennna lilla ö, vilken MARDRÖM!
Ja, det finns helt enkelt inte ord nog att uttrycka allt man känner inom sig. Det är bara FÖR mycket!
Hörde just att de stängt av Oslos centralstation för en man hade kommit in och ställt en väska på golvet och bara gått sin väg. Må det inte bli något mer nu bara, allt är tillräckligt förskräckligt som det är redan!

13 - åringar som mördar??

Ja, idag hörde jag på radion att det var en trettonårig kille som hade stuckit kniven i en annan trettonårig kille och mördat honom på grund av svartsjuka??? Man bara undrar vart är vi på väg egentligen? Hur kan det bli så? De vet ju knappast vad riktig kärlek är och har HELA livet framför sig att bli kära på många gånger under livets gång.

Varför skulle då detta behöva hända? Ja, på något sätt får väl den killen som gjorde detta för sig att det finns bara en tjej och det är HON som han ska ha för evigt och någon annan får naturligtvis inte röra henne, då blir han skogstokig! Ja, det är så fruktansvärt synd om alla anhöriga och flickan och vi ska ju inte tala om den killen som blev nedstucken! SÅ onödigt och hemskt! Han fick helt enkelt dö helt i onödan, en ung kille med hela livet framför sig. Det är verkligen en fruktansvärt onödig händelse som bara händer så där helt plötsligt!

Varför gråter inte Emma?

Jag har precis läst ut boken om Emma Jangestig som miste sina två barn, Max och Saga så fruktansvärt! Denna bok kan jag rekommendera fler att läsa man får sig verkligen en tankeställare om vad livet handlar om egentligen.
Emma blir ju kär i Thomas och han i henne, han blir en bra bonuspappa till hennes barn och de älskar verkligen varandra. Men i bakgrunden lurar döden! Thomas har haft ett förhållande med en tyska, Christine Schurrer, som anses som mycket psykiskt labil i boken. Så när Thomas gör slut försöker hon ta livet av sig flera gånger men räddas, synd nog får man ju säga så här i efterhand, eftersom hon sedan mördar två oskyldiga barn som inte hade något med saken att göra alls egentligen. Bara för att Christine hatade det liv Thomas levde, eftersom det var det liv hon själv ville leva med honom. Så försökte hon förgöra hans lilla familj, så fruktansvärt!
Ja, rättegången är skildrad i boken ordagrant och allt annat som händer runt Emma. Efterom hon är mycket svårt skadad, så handlar boken mycket om sjukhusvistelsen först. Sedan farvälet av barnen, begravningen och sedan upplösningen på rättegången och så sist domen. Läs gärna den här boken i sommar på stranden om ni tycker om livsskilldringar. Den är bra och samtidigt hemsk. Men man värdesätter sitt eget liv mer efter den läsningen, kan jag säga.

Hundutställningar

Ja, så var det det här med hundutställningar, igen. Var iväg igår med min valp Theo för första gången. Han är drygt 7 månader och ganska livlig och glad jämt. Vi anlände strax efter tio på förmiddagen, de rekommenderar en ju att vara i tid. De öppnar klockan nio. Jag tänkte att om jag anländer då så har vi nog kanske en timma och en halv timma drygt att vänta tills vi ska in i ringen. Det står ju att de dömer 20-25 hundar i timmen och vi hade nummer 52. Men oj, vad jag bedrog mig, vi kom inte in förrän strax före två och då hade Theo tappat stinget lite. Theo som var jättepigg och alert när vi kom dit de två första timmarna började bli trött och lite däven och hade inte så stor lust längre att gå runt och visa upp sig. Så lite motsträvig var han i ringen och jag förstår honom också. Kanske det blir ett annat med äldre hundar och de som är vana. Jag tycker ju att det vore bäst att ta valparna först och inte sist som de gjorde nu. Men kanske vill alla andra ha det så här?