onsdag 24 februari 2010

Olika relationer


Ja, som sagt kärleken är lika stark hur den än ser ut. Men att byta kön och fortfarande vara lika förälskade är nog ganska ovanligt iallafall. Fast egentligen tyder det ju bara på att det är det inuti som betyder något och utsidan spelar ingen roll. Ganska fantastiskt, för det är ju annars så ytligt i våran värld idag. Idag är det istället utsidan som spelar störst roll och insidan är det ibland inte så noga med, verkar det som.
Vi har blivit så ytliga idag så vi bedömer ofta utsidan först istället för tvärtom och duger inte utsidan då duger inte den människan. Inte bara för ett förhållande utan också för vänskap. Vem vill vara vän med en tjockis? Inte så många, TYVÄRR! För alla dessa människor som döms ut på grund av utsidan, lider något otroligt. Oftast i tysthet, de vet med sig att de inte duger, hemskt.
De känner sig misslyckade som människor och gör oftast många försök för att ändra på saker och ting för att bli sedda, älskade för den de är. Men tyvärr misslyckas de ofta och detta får de snabbt höra i spydiga kommenterar av andra som tycker de har rätt att döma ut andra som inte duger i deras ögon. Detta borde vi vara mer vaksamma på och protestera emot, för oftast ser vi och hör, men det är inte många som något gör. Ofta tyder det på viss feghet och svaghet att inte reagera. Eller Hur?

fredag 19 februari 2010

Man blir kvinna


Läste igår om ett par som levt ihop som gifta i många år, man och kvinna. När sedan barnen var vuxna så släppte mannen ut all sin längtan som han gått och burit på hela livet, att bli kvinna. Då var han 58 år och frun 56 år. Först klädde han sig bara i kvinnokläder och högklackat och var ute på stan på kvällarna som kvinna i smyg. Frun visste och accepterade detta. Men sedan efter några år ville han genomgå ett könsbyte. Han genomförde detta i Amerika, en massa operationer och hormonbehandlingar. Det sista var ju att ta bort snoppen och det gjorde han också till slut. Då var han defenivt en kvinna. Så hans fru fick acceptera att helt plötsligt vara gift med en kvinna istället för en man. Det hade varit mycket svårt, men iallafall gått på något sätt, hon var ju tvungen att acceptera detta annars skulle de gå skilda vägar. Nu var de jättelyckliga som kvinna och kvinna och tyckte att det fungerade jättebra. Helt otroligt! Detta hände i Sverige. Skönt att det går att genomföra nu, eftersom det måste vara svårt att leva i en kropp som känns fel, hela livet. Hemskt. Det finns nog många som gör det, tror jag.

onsdag 17 februari 2010

Kan hundar sörja?


Idag så diskuterade de på efter tio med Malou om hundar kan sörja? De kom där fram till att det är väldigt individuellt från hund till hund. En del hundar de kinisiska hundraserna tex. är mycket trogna sina hussar och mattar, sitter och väntar osv. Så dessa enmanshundar, de sörjer något enormt och kan vara svåra att placera om. Om en husse eller matte tagit livet av sig och hunden varit med om detta, sörjer den mycket. När hundstallet får in sådana hundar är de alldeles tomma på känslor, avstängda liksom. De äter inte, vill inte gå ut, svarar inte på beröring osv. de sörjer verkligen och kan faktiskt sörja ihjäl sig. men de flesta hundar går att omplacera vid tragiska händelser med matte eller husse eller andra orsaker. Det finns organisationer på nätet som bara sysslar med sådant, ta kontakt med dessa och sätt inte ut hundarna på blocket, för då vet man inte ett dugg hur hunden kommer att få det.
Kamphundar är ju lite speciellt att omplacera.Men det går ofta bra efter hand men man måste vara väldigt bestämd. 80 % av hundarna på hundstallet har en staffordsblandning i sig i Stockholm, så visst är det så att kennlarna borde vara mer noga vilka man säljer till. Många som köper dessa klarar ej att tillgodose hundens behov och därför kan det sluta illa eller med en omplacering. Dessa hundar är mycket intensiva hundar och behöver mycket stimulans på alla områden får den det blir det en bra, go hund.
Hundstallet har flera hundar som behöver hem ni kan gå in och kolla på deras hemsida: http://www.hundstallet.se eller telefin: o8-203848

söndag 14 februari 2010

Mannen som talar med hundar


Ja, mannen som talar med hundar i tv4+ har väl de flesta sett någon gång, skulle jag tro. Första gången jag såg honom för några år sedan blev jag alldeles fascinerad av honom och det tror jag många blir, först iallafall. Sedan när man har sett åtskilliga program så ser man ju att han har både bra och dåliga utlärningsmetoder, men de flesta verkar rätt okej och verkar ju också funka på hundarna. Sen vet man ju inte hur programmen är inspelade, men man får väl tro att det mesta går ärligt till.
Sedan kan man ju undra över vissa saker som han säger, men i det stora hela är han ju mycket duktig med hundar.
Han ena tes är ju att hundar är speglar av de människor som har dem och det kan nog för det mesta var sant, tror jag. Det ser man ju faktiskt många gånger.
De mest stolta och lugna hundar som Millan känner är de Pitbulls som uteliggarna har i Los Angels. De har ett jobb, att vakta sin herre och sedan hjälpa till att leta mat på dagen och de låter sig inte distraheras av något. Helt otroligt egentligen.

onsdag 10 februari 2010

Utställningar och Skönhetstävlingar




Igårkväll tittade jag på skönhetstävlingar för småflickor från sex år upp till tonåren. Det var hemskt att följa två av flickorna som båda var nio år eftersom deras mammor gjorde detta till något så otroligt stort för dem. De fick en sådan press på sig och de fick också känslan av att de var snyggast och bäst eftersom de blev matade med det hela tiden av sina mödrar. Den ena mamman tog också med sig flickan till kyrkan där de var med sedan några år tillbaka, på nyttfödda kristna som mamman sa. Där fick hela församlingen be för att flickan skulle vinna, då flickan stod på scen med pastorn som berättade allt för församlingen. Vilken press.
Den andras flickans mamma levde enbart för sina barn och gick helhjärtat in för detta spektakel, som verkade få kosta hur mycket som helst.
Så följde vi även en liten flicka på sju år som hade haft det tufft i skolan och var ensam utan kompisar och som gjorde detta för att familjen skulle få det bättre ekonomiskt om hon vann, även där en press. Men hon och framför allt mamman var mycket mer ödmjuka i sin framtoning och tog detta mer på skoj.
Ingen av tjejerna vann eller fick något pris och för de två som helhjärtat hade gått in i detta, var det en KATASTROF både för flickorna, syskon och framför allt mamman. Men för den lilla flickan som var mer ödmjuk, var det ändå en framgång, för att hon vågade gå upp på scenen överhuvudtaget och göra sin grej. Hennes självförtroende växte något enormt av det och hon var jätteglad, mamman också.
Så där ser man vad olika vi tänker och tycker och kan ta ett nederlag, beroende på vad man har för förväntningar från början. Vi värderar saker så olika.
Jag kunde nästan känna en viss liknelse med hundutställningar faktiskt. Dels vad det gäller förväntningar på hunden ifråga och dels hur vi tacklar slutresultatet. Det är så roligt att kolla på folk som ställer ut sina hundar och höra vad de säger om sina egna hundar, andras hundar, mattar, hussar och domare. Det är SÅ olika. Även hur hårt de går in för detta, en del kammar nästan hunden fördärrvad innan den ska in. Så olika också hur vi kan tackla olika resultat. Om hunden förlorar då blir en del såå besvikna, ledsna och säger en massa dumt om allt och alla och ibland verkar hunden inget värd helt plötsligt Eller också så skyller de på domaren osv. Men en del är så nöjda med att bara fått varit med och tar det som en utflykt och familjefest mer och hunden är lika mycket värd även om den kom sist i sin ras.
Jag har till och med hört talas om sådana som avlivar sina friska, goa hundar när de är små om de inte är perfekta för utställningar och avel, då är hunden inget värd för dessa människor. HELT OTROLIGT! Man får verkligen hoppas att detta inte är sant, utan bara osanna rykten, men vem vet?
Ja, nu får vi väl hoppas att ingen av mammorna till flickorna som tävlade i skönhetstävlingen har sådana tankar bara, men vem vet?

måndag 8 februari 2010

Statistik över hela landet


Som på beställning kom det statistik över hela landet igår i Expressen, över vilka hundar som är populärast i storstäderna.
Överst i storstäderna i landet låg: Schäfer, Labrador och Golden
I Stockholm låg även Rottweiler på femte plats och där låg även Chihuahua högt bland de 10 populäraste raserna.
Men i Norrland skilde det sig där var Jämthunden populärast. Mycket på grund av jakt.
I Stockholm och andra storstäder går det mycket mode i hund också. Paris Hilton är orsaken till Chihuahua är så populär där, tror de.

Sedan läste jag i Aftonbladet igår, att kattägare är bäst, bättre än hundägarna. Varför? Hur menar man då man säger så?
Jo, katter kräver ju inte så mycket tid av sin matte och husse, så därför är det fler högutbildade som skaffar katt, man kan jobba mer och tjäna pengar, för katten behöver inte lika mycket stimulans och sällskap som en hund behöver. Hund skaffas oftast i större familjer där fler kan hjälpas åt att gå promenader med hunden osv.

lördag 6 februari 2010

Populäraste raserna i Degerfors och Karlskoga


Idag stod det i tidningen att blandrashundar är de mest populära hundarna i Degerfors och Karlskoga. Sedan var det Schäferhundar tätt följda utan Rottweiler och Golden Retriever. det såg ungefär likadant ut på båda orterna. Sedan var det Amerikansk Cocer Spaniel, Labrador Rettreiver, Jack Russel, Border Collie samt Charnterrier på 10 i topp listan. I Karlskoga var det ganska många Siberian Husky också.
Jag undrar så om det ser ungefär likadant ut i hela Sverige? Det vore kul att veta faktiskt? Att Schäfern är populär det ser man ju, eftersom man alltid går på Schäfrar när man är ute och går på promenad med hundarna. Men jag trodde nog Golden var populärare än Rottweilern, men det var de inte.
Ja, det är roligt att se att de flesta väljer blandraser också, helt överlägset alltså. Varför? Ja, en del anser ju att blandisar är friskare än renrasiga hundar, fast detta stämmer inte helt. Sedan är det nog priset också som påverkar att det är många fler som köper blandraser, det kan ju skilja en hel del faktiskt i priset.

tisdag 2 februari 2010

DJURPLÅGERI!


Detta stod att läsa om i Aftonbladet i helgen, med bilder. Man blir bara mer och mer frustrerad. Varför gör ingen något, inte ens djurinspektörerna??? Istället så godkänner de detta elände, tror de verkligen på att det kommer att bli bättre i framtiden för dessa stackars hundar? Ofta så faller det ju tillbaka snart i samma spår och detta är ju djurplågeri och måste stoppas! Man blir så förbannad!!! Då hjälper det ju inte att anmäla som de uppmanar alla till, när sedan ingen gör något.

Tuggade på varandra och hade inte tillgång till rena liggplatser - ägaren stoppas inte av länsstyrelsen
Hundarna levde i sin egen avföring.

Och tuggade på varandra.

Nu har länsstyrelsen beslutat att ägaren får behålla sina hundar.

Vanvården upptäcktes efter en brand i hundägarens villa i Gävletrakten. Polisen som kom till platsen konstaterade att hela huset var en sanitär olägenhet.

Elva valpar och tio vuxna hundar bodde bland sopor, bråten och sin egen avföring.

Ett av golven i rummen var helt täckt med hundavföring, uppger Arbetarbladet. En del av hundarna hade inte tillgång till torra och rena liggplatser. Och flera av dem hade spår efter bitskador.

Mår bra
Länsstyrelsens djurinspektörer beslutade att ägaren skulle beläggas med ett föreläggande enligt djurskyddslagen.

Men personen fick behålla sina hundar under utredningens gång.

Nu har ytterligare två inspektioner genomförts, den senaste i går.

Djurskyddsinspektörerna konstaterar att ägaren städat tillräckligt i huset och att hundarna efter omständigheterna mår bra, uppger Arbetarbladet.

Får behålla hundarna