Animals Angels - Djurens Änglar

Vet ni vad djurens änglar är för förening? Jo,de grundades 1998 och består för nuvarande av fyra personer, alltså ingen stor förening. Men ack så viktiga! De arbetar jämt två och två och fotograferar alltid det de ser och anmäler till polisen direkt, annars skriver de rapporter och skickar den till myndigheterna direkt. Och om inte myndigheterna ingriper så går de vidare till EU - kommissionenför att de ska sätta tryck på TRANSPORTFÖRETAGEN! Alltså den enda förening som kollar alla transporeter ordentligt och tar kort och agerar för att djur lider under transporeter. Alla djur lider mer eller mindre som är på väg till slakt, säger de.De ät för hett, trångt, vattenbrist, inget utrymme ör att kuna vila och lägga sig ner för djuren.I Spanien och italien varar ofta transporterna över 30 timmar trots dessa brister. FRUKTANSVÄRT! Det är ett HÅRT och OMÄNSKLIGT jobb att jobba för dessa djur eftersom du vet att du inte kan rädda dem. DE MÅSTE ÅKA VIDARE TILL SLAKT! Man måste vara MYCKET stark för att orka fortsätta kämpa och se all detta lidanade av sjuka, skadade, överhettade och till och med döda djur! Chaufförerna bryr sig oftast inte om djuren utan står bönderna närmare. Djurens Rätt har tillsammans med Animals Angels och flera andra organisationer runt om i Europa överlämnat 1.1 milijoner underskrifter MOT långa djurtransporter till EU - kommissionen. Men troligen kommer de inte att agera alls. VI MÅSTE FORTSÄTTA KÄMPA FÖR ALLA DJUR! VÄGRA JULSKINKAN I ÅR! BLI VEGETARIAN, DU BEHÖVER INTE ÄTA DINA VÄNNER DJUREN! DE HAR INTE GJORT DIG NÅGOT ILLA. DE HAR OCKSÅ EN SJÄL SOM DU OCH JAG! DE VILL OCKSÅ LEVA I FRED OCH KÄRLEK! KÄNN EMPATI!

Jag har läst och följt detta med olika djurparkers sätt att ta hand om sina stackars inlåsta djur och även djurskötarna. Fruktansvärt! Hur kan de missköta djuren på detta sätt, tror de inte att djuren har några känslor alls? Detta att vissa djurungar har fått svälta ihjäl, så hemskt! Kalla Faktas granskning av Parken Zoo tidigare i veckan visade bland annat att flera sällsynta djur avlivades, vilket gav plats åt nya djur. Till exempel avlivades en äldre pumahona och hennes två tioåriga ungar i september i fjol och det gav plats åt de nya jaguarerna. I programmet säger djurparkschefen Helena Olsson först att pumorna avlivades för att de var för gamla. Ett antal av de sällsynta bongoantiloperna avlivades också, men Olsson uppgav ändå till Kalla Fakta att de hade flyttats. Enligt programmet förvarades också döda djur under flera år i en frys. SVT Smålandsnytt och P4 Kalmar i Sveriges Radio har i veckan granskat Ölands djurpark, där det kommit uppgifter från tidigare anställda om att djurparken misskött djur. Bland annat ska veterinär inte ha tillkallats av ekonomiska skäl och djur ska ha avlivats på fel sätt – vid ett tillfälle ska personalen ha slagit ihjäl en näsbjörn med ett tillhygge. Sedan att vissa djurskötare fått äta slaktade djur inne i djurparken och bara fått 20 kr i timmen, ofattbart att inte detta kommit fram tidigare. Ja, själv hatar jag djurparker och cirkusar som låser in djur i burar av olika slag och forslar omkring djur i vagnar på vägarna bara för att roa oss människor. Djuren får offra hela sitt liv bara för att roa och underhålla människosläktet, helt sjukt! Har aldrig åkt omkring i olika djurparker med barnen för jag tycker så synd om djuren som går av och an inne i inhägnaden eller står och vaggar fram och tillbaka och ser psykiskt sjuka ut, för de trivs inte instängda på detta sätt. Så både jag och barnen har gråtit till slut och mått jättedåligt när vi varit i någon djurpark och sagt ALDRIG MER någon djurpark för oss! Likadant på djurcirkusar, FY och USCH, HEMSKT! Alla djur är värda sin frihet och måste få leva så som det är ämnat att göra från första början. Ingen ska låsas in och stängas in bara för att underhålla oss människor. Och dessa stackars djur på cirkusar ska vi ju inte tala om, de får ju ingen frihet alls och ingen lugn och ro, stackarna. Vi människor ska inte tro att vi är så överlägsna djuren som människor så att vi har rätt att göra på detta sätt. Vi är bara en djurart VI OCKSÅ,så lås då in oss också, så vi kan gå och titta på männsikor i bur och se hur de lever och hur de mår. Då först kanske vi äntligen förstår att detta är helt fel sätt att göra mot djuren. STÄNG ALLA DJURPARKER NU! DE BEHÖVS EJ! FÖRBJUD DJURCIRKUSAR NU! DE ÄR INTE ROLIGA!

Fick idag ett brev ifrån Djurens rätt! Läs och funderar på vad just du kan göra för djuren! För alla måste vi ta ställning vi får inte smita ifrån vårat ansvar! Läs och ta ställning antingen för eller emot djuren! VAD VÄLJER DU FÖR VÄG! Fortsatt fokus på kycklingindustrin Den 18 september släppte Djurens Rätt rapporten "Var är alla kycklingar?", som fokuserade på djurskyddsproblem inom den svenska kycklingindustrin - dödligheten vid transporter, den extrema aveln samt frånvaron av utevistelse. Den 4 oktober uppmärksammandes Djurens dag, och Djurens Rätt gjorde detta genom att fortsätta sätta strålkastarljuset på kycklingindustrin. Igår tog SVT:s Rapport upp tråden. I sina sändningar under eftermiddagen och kvällen visades insidan av en massindustri där djuren lever i gigantiska hallar med upp till 40 000 individer i varje hall - så många som 24 kycklingar får hållas per kvadratmeter. 99,8 procent av de svenska kycklingarna får aldrig möjlighet till utevistelse. Mer än var tionde kyckling som föds upp i Sverige har haft smärtor i benen och svårt att gå - den extrema aveln har gjort att de växer snabbare än vad skelettet orkar med. 80 miljoner kycklingar dödas i Sverige varje år - men många av dem dör i transporten på väg till slakteriet. Under 2011 dog fler än 160 000 kycklingar av värme och kvävning på väg till slakt. Rapports inslag kunde ha använt Djurens Rätts rapport som manus när de konstaterar att transporter är ett stressmoment för alla djur, men att kycklingar är särskilt utsatta. Idag är det vanligast att kycklingarna lastas med en speciell maskin, som sopar upp djuren på ett rullband med långa gummifingrar. När lådorna fyllts med kycklingar, lastas de i flera lager på varandra i en transportbil. – Djurskyddet för kycklingarna fortsätter vara under all kritik och med en växande kycklingindustri ökar antalet kycklingar som dör i samband med transporten. Branschen måste ta ansvar för en nolltolerans mot transportdödlighet, ett stopp för snabbväxande kycklingraser samt tillgång till utevistelse för alla kycklingar, säger Camilla Björkbom, Djurens Rätts förbundsordförande. Detta kan du göra för kycklingarna Drygt 22 000 personer har redan ställt sig bakom våra tre krav på kycklingindustrin – gör det du också Beställ vårt kampanjpaket med material om kycklingindustrin som du kan sprida. Ett säkert sätt att hjälpa kycklingar och andra djur är att beställa ett vegetariskt startpaket och testa en djurvänlig kost - det är helt gratis och du beställer det här Bli Djurfadder - som medlem i Djurens Rätt möjliggör du vårt fortsatta arbete för kycklingarna, och du är en röst för djuren varje dag. PS. Du missade väl inte att Djurens Rätt fyllde 130 år under söndagen? Det var på Stockholms slott den 7 oktober 1882 som organisationen bildades av kommersrådet Johan Christopher Lembcke på inbjudan av prinsessan Eugénie. I vår blogg Vegokoll firar vi jubileet genom att lotta ut kakböcker. Kika in på www.vegokoll.se/2012-10-06/grattis-grattis-hurra-hurra

Varför vegetarian?

Ja, det är många som undrar över varför man blir vegetarian? Den frågan kommer ofta upp. KONSTIGT, tycker jag. Det visar på att människor inte riktigt tänker till ordentligt. Varför blir man vegetarian? Jo, för att vi behöver inte äta djur och vi behöver inte föda upp djur och döda dom för att tillverka kläder, vi klarar oss ändå. Och jag tror inte GUD om han nu har funnits, som många tror? Har skapat djuren för att vi ska döda och äta dom.Och inte hålla dom i fångenskap på detta vis som vi gör idag och döda dom innan de knappt hunnit leva. En del får aldrig chansen till ett liv överhuvudtaget! Djuren vi föder upp idag även här i Sverige har det INTE bra alls. Vi har världens bästa djurskyddslag men vad säger det egentligen ingenting, mer än att det gå att gömma sig bakom denna. Som om den skulle skydda djures liv, NEJ DÅ, så är det inte. Ta hönsen tex. när de föds tas hannarna om hands direkt och dödas, de får inte leva alls, fruktansvärt! Honorna låses in i trånga burar för att enbart producera ägg åt oss i några år, producerar de dåligt så nackas de direkt. Tiden i den trånga hårda buren blir inte långvarig, för en höna trivs ju inte så. ÄR DET NÅGON SOM VET HUR EN HÖNA SKA OCH VILL HA DET EGENTLIGEN, AV OSS KONSUMENTER??? Man kan ju undra, eftersom vi accepterar dessa vidriga förhållanden genom att vi inte protesterar och SLUTAR köpa äggen. Vi kan ju söka efter en bonde någonstans i närheten där vi bor som har hönsen så som de bör leva, men det är få som gör, VARFÖR INTE???? En höna vill gå och picka och räfsa med klorna och näbben och sprätta omkring i frihet, inte sitta i en bur. VET NI VAD SOM HÄNDER MED BURHÖNSEN! Jo,de tappar ofta ALLA sina fjädrar också, på grund av sina livsförhållanden och fängelset (buren) de vistas i. När så mina 2 vänner tagit hand om dessa höns som ska nackas från en fabrik. Hämtar dessa stackare och låter hönsen få gå fritt som de vill i en stor inhägnad istället. DÅ VÄXER FJÄDRARNA UT IGEN OCH DE BLIR OTROLIGT VACKRA IGEN! OCH BÖRJAR VÄRPA IGEN SOM BARA DEN! VARFÖR??? KAN NI INTE FÖRSÅ DETTA???TÄNK TILL LITE!

KAN NI SE NÅGON SKILLNAD PÅ BILDERNA OVAN ELLER INTE?????????????????????????????? Så har vi då de stackars korna. De kanske ev. får gå ute sommartid, men långt ifrån alla. En del står inne ladugården hela året om, fruktansvärt. Och de som går ute då? Jo, de får kliva i lera och smuts och ligga däri också, oftast finns ingenstans att gå under när det regnar och blåser, så de har det tufft också. Inte är de så ompysslade precis, kolla själva när ni åker på vägarna och ser kor som ligger på gärden Vi ser kor ute sommartid, men höst, vinter och vår stängs de in i sina fängelser för att tvångsinsemineras och föda en kalv som tas ifrån dem för att säljas som kött medan människor tar mjölken. När kon inte producerar lika mycket dödas även hon. Nedan citat från debattartikel idag som jag håller med om till 100%. Jag önskar att fler väljer bort djurprodukter, för miljön och den egna hälsan, men framför allt för att djuren förtjänar bättre. Att en produkt är svenskproducerad används ofta som ett argument för att det skulle vara så bra som möjligt, bäst i klassen. Djurindustrin har den svenska flaggan att tacka för mycket och den backas upp av politiker med betryggande ord om ”världens bästa djurskyddslag”. Det ligger mycket pengar i djurindustrin, och starka krafter lobbar för dess överlevnad och tillväxt. Men den hör inte hemma i ett civiliserat samhälle. Vad vi gör mot djur är brutalt och det är oftast ingen skillnad i utövande mot andra länder. Djurskyddslagen ser bra ut på papper, men det är där den stannar, på pappret. Vi har alla sett bilderna från grisfarmar och minkfarmar på smutsiga, sjuka djur på extremt små utrymmen. Det går igen i alla djurindustrier, ett resultat av att levande, kännande, individer förminskas till en produkt.

NY RAS

En ny hundras har nu registrerats- Rafeiro do Alentjo! Detta är en herdehund och rasen tillhör grupp 2. Rasens hemland är Portugal och är erkänd av FCI. Tävlar om CACIB och har inga krav på provmeriter för internationell championat. Några ex. av rasen finns nu registrerade i SKK:s stambok.

Så här ser det ut i dagens samhälle! Varför?

 

Ask: Det är ett misslyckande

 

201 kvinnor har dödats av sina män – nu medger ministern allvarliga brister

Kvinnorna bad om hjälp – ändå dödades de.
Justitieministern medger att brister finns.
– Jag reagerar givetvis med bestörtning, säger Beatrice Ask om att antalet dödade kvinnor enligt Aftonbladets granskning nu är 201.

I går svarade justitieminister Beatrice Ask (M) på läsarnas frågor i Debatt live på aftonbladet.se med anledning av den nya siffran i Aftonbladets återkommande granskning av kvinnor som dödas av sina män.
– Det är ett misslyckande för samhället när människor mördas. Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt problem som vi måste komma till rätta med. Självklart önskar vi alla att insatserna kunnat förhindra dessa mord.

Antalet dödsoffer stiger

I snart fyra år har vi granskat samtliga fall då en kvinna dödats av en man, pojkvän, sambo eller exman i Sverige under 2000-talet. För varje år stiger antalet döds­offer. Nu är siffran 201.
De allra flesta dödas för att de lämnat, eller är på väg att lämna, en relation med hot, kontroll eller våld.

Hjälpen kommer sent

Det vet vi – och det ska även polis, socialtjänst, åklagare, domstol och poli­tiker veta. En majoritet av kvin­­norna i vår granskning hade dessutom bett om hjälp innan de dödades.
Ändå kunde det ske.
Beatrice Ask medger sitt ansvar för allvarliga brister i hur samhället förmår hjälpa de som ber om hjälp:
Stödet kvinnorna kan få varierar över landet.
Riskbedömningar görs inte alltid trots att polisen fått utbildning.
Insatserna till kvinnorna som söker hjälp har kommit för sent.
Redan våren 2009 krävde vi en noll­vision mot kvinno­morden.
Även den frågan dök upp i chatten.
– Det måste i var­je fall vara ambitionen. Det är uppenbart att det bör gå att få ner antalet, svarade Beatrice Ask.

Kerstin Weigl

Män som misshanlar kvinnor och ibland också mördar dom!

Det har skrivits mycket om män som misshandlar kvinnor i Aftonbladet på ledarsidorna, om de ska ha vård eller inte? Om de kan botas med terapi eller om det inte går att bota dem? Svårt att veta, kanske är detta individuellt? En del kanske är mottagliga för terapin men en del inte, tror jag. Detta kan ju bero på hur pass svårt skadade de är känslomässigt. En del har lidit stor brist på kärlek och blivit både fysiskt och psykiskt misshandlade som små barn och detta sätter så stora spår att det kan vara svårt att bota dom. Men en del kanske inte har så stora skador känslomässigt utan kan botas med långvarig terapi. Förhoppningsvis?

Men det som är säkert är ju i varjefall att dessa män är farliga för kvinnor som lever tillsammans med dem. Ibland MYCKET farliga. Och kvinnor märker ofta detta ganska snart, men tror att deras kärlek till mannen ska bota honom och att han snart kommer att bli frisk av denna stora kärlek som ofta kvinnan känner och ger mannen. MEN TYVÄRR, så är det oftast inte. Och det tar så lång tid att bli botat av terapi så det är LIVSFARLIGT för kvinnan att leva med mannen tills dess. Så alla kvinnor som nu känner igen sitt förhållande i denna beskrivning ovan och känner sig rädd och osäker på sin man. GÅ NU! MEDANS TID FINNS! VÄNTA INTE!

Om ni inte vågar gå, sök hjälp från kvinnoorganisationer, gå till kvinnohus eller socialen, polis osv osv..Och har ni barn skynda er, barnen behöver sin mamma. Kanske kan ni inte stötta era barn om ni stannar, för då ligger ni er grav snart istället. Och då kanske barnen blir helt ensamma eftersom mannen då bli dömd till ett långt fängelsestraff. Detta är så fruktansvärt tragiskt för de små. Så alla kvinnor som känner sig osäkra och har magont ofta, tänk er noga för om det verkligen är värt att försöka ge mannen allt för att han ska bli hel som människa, när så mycket otäckt och hemskt kan hända med er själva under vägens gång. Ta det säkra före det osäkra och: GÅ NU!

DEBATTEN: Män som slår kvinnor kan inte förändras genom "insikt och samtalsterapi". Att förändra hatande och hotfulla mäns beteendemönster kräver år av psykoterapi och annan behandling, skriver dagens debattör.

Samtal och insikt botar inte män som slår kvinnor

Eva Rusz

Eva Rusz: Enbart en liten minoritet av misshandlarna kan förändras

Sverige är ett U-land vad gäller kompetens kring mekanismer bakom kvinnovåld. Det är dags att vi ser sanningen i vitögat. Vi måste hjälpa kvinnor att avlägsna sig från dessa män och inte övertala dem att förlåta och förstå sina våldsverkare.

Då en man en gång har ändrat sina tankar om en kvinna och hotar henne är det kört. Hatande och hotfulla män kommer inte att förändras genom insikter eller samtal. Det är enbart en liten minoritet av alla hatfulla män som kan förändras, om ens det.

Politiker, kyrkan, socialarbetare, polismyndigheter, jurister och domstolar måste skaffa sig mer kunskap kring hatets mekanismer. Det är förvånande lite experter inom psykiatrin som engagerar sig. Många svenska kvinnor är i dag lika utsatta som om de levde på stenåldern och landets kvinnojourer går på knäna.

Vissa experter som kvinnorna vänder sig till tror fortfarande på att dessa hatande och hotfulla män kan förändras genom samtal och insikter. Att man bör ge dem en chans till efter att de har hotat och slagit kvinnan. Skulle dessa män kunna bli känslomässigt intelligenta? Mitt svar är nej. Hatfulla män fungerar på stenåldersnivå. Hatande och hotfulla män besitter inte förmåga till självreflektion. De är experter på att rättfärdiga sina psykiska och fysiska angrepp.

Hat är en mänsklig egenskap som inte har försvunnit genom evolutionen, den baseras på en kraftfull känsla som kan ligga till grund för eliminering av andra. Vi är alla kapabla att bete oss både empatiskt och hatfullt, men de flesta lär sig att inte leva ut sitt hat. Ingen människa föds hatfull. Hatets känslomässiga utveckling startar då barnets behov av känslomässig närhet inte uppfylls. Upprepad försummelse skapar kaskader av starka känslor i hjärnan.

Saknad, övergivenhet, brist på kärlek och uppmärksamhet kan bli till vrede. Och vrede kan skapa beteenden. Hatet utvecklas hos barn som har blivit misshandlade psykiskt eller fysiskt. En bräcklig och oklar självbild kompenseras i vuxen ålder med en överskattad självbild. Där varje upplevt hot mot relationen och personen besvaras med utfall och hatfulla beteenden.

I familjer där föräldrar har uttryckt hat mot andra grupper av människor förmedlas en "vi och dom-känsla" som kan ligga till grund för hatfulla beteenden. Hatet kan triggas i gång i en relation när kvinnan har en avvikande åsikt, vill göra slut, vill förändra relationsbalansen. Männens syn på kvinnan blir svartvit, generaliserad och starkt negativt känslomässigt färgad.

Deras beslut att slå, hota eller döda är länkade till en för dem omedveten eller medveten känslomässig upplevelse. Dessa känslomässiga upplevelser sitter kvar som räfflor i männens hjärnor. De förändras inte genom samtal, eftersom det som hatet utgörs av är känslomässiga urspårningar sen förr. Och då känslorna blir starka eftersom männens självkänslor blir hotade så försvinner förnuftet helt. Intelligens, utbildning, social status har ingen betydelse.

Det kan ta år av psykoterapi och annan behandling innan förnuftet kan vinna över känslan. Och då har hundratals svenska kvinnor redan hunnit bli ihjälslagna. I den stund en man som säger sig älska en kvinna uttalar ett hot eller visar hot mot henne är det kört. Eftersom empatins inre kompass är borta.

Även om mannen på sikt inte vinner några fördelar av att ha ihjäl sin partner så anser han att han i handlingen har upphöjt sin egen självkänsla och status. Det är alltså inte en relation en hatande och hotfull man bryr sig om utan bilden av sig själv. EVA RUSZ

Nedan ännu en kvinna mördas av en man hon väl känner, troligen hennes fästman. Hon dog av skotten idag. Bara 17 år gammal. Fruktansvärt! Så onödigt! IGEN och IGEN händer detta!

• 

 
 
 
 

Experten: Vanligaste motivet är svartsjuka

17 kvinnor misshandlas till döds varje år.
Den absolut vanligaste ­orsaken: att de vill lämna ­sina män.

Mikael Rying är kriminolog på Mittuniversitet i Sundsvall och har ägnat de senaste 20 åren åt att forska kring dödligt våld i Sverige.
– När det handlar om män som dödar kvinnor är det ­vanligaste motivet svartsjuka. Det sker ofta i hastigt mod och i en sluten miljö där det inte finns vittnen som kan ingripa.

17 fall – varje år

I Sverige misshandlas i genomsnitt 17 kvinnor till döds varje år.
– I omkring hälften av de morden har det funnits hot om våld i relationen sedan ­tidigare. Man ska också komma ihåg att det inte är vilka Svenssons som helst som gör det här, i 90 procent av fallen har männen en psykisk ­störning och är socialt marginaliserade på många sätt, ­säger Mikael Rying.
– I 60 procent av fallen är orsaken att kvinnan vill lämna mannen. De allra flesta män klarar av en separation men inte alla.

Är tidigare dömd

Den 39-åriga kvinnan i Tyresö vars man misstänks för mord hade sökt hjälp upprepade gånger hos polis och kvinnojouren. Mannen är dömd för kvinnomisshandel av samma kvinna och han har även erkänt en misshandel från 2002.
Den kvinnojour som hon vänt sig till är en av de nio som tvingas stänga i sommar, på grund av resursbrist.
– Har en kvinna väl tagit ­steget och lyft luren är det förödande när det ­inte finns ­någon hjälp att få, säger Malin Olsson, vice ­ordförande i ROKS.

Nina Svanberg

 

DJURPLÅGARE KÄND KVINNA IFRÅN NORGE I JÄMTLAND

Nu jävlar, säger jag bara. Idag i Aftonbladet står det om en känd kvinna ifrån Norge som fått djurförbud där och flyttat till Sverige och nu misshandlar hundar här istället! Man mår så dåligt!
KAN INGEN STOPPA DENNA KVINNA!
HAR VI INGA LAGAR I SVERIGE FÖR SÅDANT!
Lars Likamaa lämnade sin hund hos kvinnan som han trodde skulle ta hand om hans Gizmo när han reste mycket, hon svarade på annonser som både han och Eva lade ut på BLOCKET!!!!
De lämnade båda sin Rottweiler där. Lars från Smedjebacken fick reda på att kvinnan var den hemska människan som hon var efter fem veckor. Då ringde han till polisen som naturligtvis svarar som vanligt, VI KAN INTE GÖRA NÅGOT!
Så han sa jag kommer att begå två brott de närmaste timmarna, trafikbrott körde som en galning till kvinnans hus och inbrott hos kvinnans välbevakade hus. Han lyckades få med sig sin hund och åkte direkt till veterinären, som konstaterade att Gizmo hade en kratig infektion i hela kroppen. Men Gizmo hade tur han överlevde helvetet.
Men Evas hund Rocky lyckades kvinnan ta dö på på 6 dagar. När Eva kom dit såg hon gigenom fönstret att kvinnan eldade på hunden som låg som halvdöd på golvet och sprutade in sprutor i honom 3 ggr. innan Eva lyckades stoppa kvinnan och få med sig hunden. De körde också till veterinären efter dessa sex dagar hade han: Akut hjärnhinneinflammation, akuta blödningar i njurarna. HAN DOG!!!

Båda har polisanmäld denna kvinna, men fortfarande har hon hand om en massa hundar!

VARNING VARNING, EN KVINNA I JÄMTLAND! NORSK! NÅGON BORDE VETA VEM HON ÄR! VARNA ALLA! HJÄLP DESSA STACKARS HUNDAR SOM HON HAR HAND OM! NU!

I Norde upptäckte myndigheterna 32 DÖDA HUNDAR på hennes gård, därav djurförbudet i Norge!

Jag blir så arg när jag läser en undersökning som publicerades i Karlskoga Tidingen igår. Där hade 1120 hundägare svarat YOUGOV på uppdrag av IF, på sina promenadvanor med sina hundar.
Det visade sig att det finns hundägare som inte alls förstår hundens behov av rörelse. Hela 17 procent av de tillfrågade går mindre än 30 minuter om dagen. Av dom var det 2% som inte går ut mer än 10 minuter om dagen med sin hund! SÅ HEMSKT!
De som inte kan bjuda sin hund på mer än så borde abslolut inte få ha hund överhuvudtaget och borde aldrig ha skaffat sig hund! VARFÖR de gjorde det är ju en gåta?
De borde skaffa en mjukishund eller ett akvarium istället, tycker Hans Rosenberg vid Svenska Kennelklubben! Och jag håller verkligen med honom.
Stackars djur, det är vanvård och tortyr för en hund att få hålla sig hela dagarna i princip och inte få sitt rörlsebehov tillfredställt ALLS!

Hundar kan läsa av vår vilja

Nu finns det bevis för vad många hundägare redan vet: Hunden förstår vad vi vill, inte genom vad vi säger utan HUR vi säger det och på vårt kroppsspråk. Den sociala förmågan liknar den hos små barn mellan 6 månader till 2 år, enligt en ungersk studie.
Forskarna bakom studien har undersökt hur hunden reagerar på människors vilja genom att låta hundarna se en vidieosekvens, där en person riktar blicken mot någon av de två identiska plastkrukorna. Syftet var då att få hunden titta på samma plastkruka. Detta visade sig vara överlägset lättare när personen ifråga först tittade rakt på hunden och hejade med glad och LJUS röst. Då följde hunden personens blick till en av krukorna. Detta fungerade sämre när personen undvek att titta på hunden utan direkt på krukorna istället. Samtidigt som den personen hälsade med DOV och låg röst.
Källa Current Biology

 

Skammen får honom att avstå kött

Av Joanna Rose ur F&F 2/2012.

Efter att ha närstuderat den amerikanska köttindustrin i boken Äta djur blev författaren Jonathan Safran Foer vegetarian. Han förklarade varför för Joanna Rose vid en träff i New York.

– Jag tar aldrig upp ämnet vid middagsbordet för det bäddar för bråk. Folk känner sig påhoppade, går i försvar och blir ofta aggressiva.
Nej, Jonathan Safran Foer är inte mannen på barrikaden. Med sin Äta djur ville han snarare föra ett samtal om vad det innebär att äta kött i dag.
I drygt tre år har han rest runt i USA, besökt uppfödare, slakterier och bönder, läst rapporter och vetenskapliga artiklar. Det blev en bok, lågmäld men envist resonerande om den moderna köttproduktionen. Välja får var och en göra själv.
– Det är klart att folk blir provocerade när du skärskådar deras mat vid middagsbordet. Fast just själva det faktum att de blir berörda visar att det faktiskt spelar roll var köttet på tallriken kommer ifrån. Att försöka låta bli att tänka på det skapar en inre konflikt hos var och en. För vi kan inte samtidigt veta hur djuren behandlas och äta dem.
Det blir ett alldeles för stort gap mellan vad man gör och hur man ser på sig själv som moralisk individ. Det handlar om självbilden, berättelsen om vilka vi är och vad vi står för.
Äta djur är Jonathan Safran Foers tredje bok, efter att han för nio år sedan seglade upp på den skönlitterära himlen med Allt är upplyst. Då var han 25 och korades till sin generations mest lovande författare; boken översattes till över trettio språk och sålde i miljoner exemplar.
Det är en fantasifull släkthistoria, en berättelse med förintelsen som nav, men som rör sig över tid och rum, ett sökande efter en värld av judiska shtetls som för länge sedan är försvunna under en resa i västra Ukraina som en gång i tiden var Polen.
Hans nästa bok Extremt högt & otroligt nära bearbetade i romanform sorgen och chocken som många upplevde efter attacken på World trade center. Världen efter katastrofen ses med nioårige Oskars ögon. Dennes försök att förstå visar på att vi alla blir som barn inför det svårförklarliga som hänt.
Så kommer denna faktaspäckade historia Äta djur med den dubbeltydiga titeln på engelska, Eating animals, som kan tolkas både som ’att äta djur’ och som ’djur som äter’. Det är skönlitterär journalistik, en lång essä om kött från alla möjliga vinklar.
Cirka 450 miljarder industriellt framställda landdjur slaktas årligen i världen, och författaren målar upp skrämmande bilder av den moderna djurhållningen, berättar hur djuren behandlas och slaktas, redogör för hur köttätande påverkar miljön och hälsan, och ger otäcka skildringar av köttindustrins blodiga inälvor. Redan för drygt hundra år sedan inspirerades Henry Ford av hur effektivt slakterierna hanterade djur på löpande band. De blev en förebild för hans bilfabriker där i stället för att stycka en gris bildelar sattes ihop.
Vi beställer sallad och te på det lokala kaféet i Park Slope i Brooklyn, där han bor runt hörnet i ett trevånings brownstone-hus, inte långt från Manhattan. Gatorna sluttar neråt från Prospect Park, därav namnet på området. Och borta vid horisonten tecknar skyskraporna den typiska New York-silhuetten mot vinterhimlen.
Men vi är långt från den hektiska staden; här är det lugnt, soligt och burget, även om ingenting tyder på att vi sitter till bords med en världsstjärna. I gympaskor och jeans och med en pojkaktig utstrålning ser Jonathan Safran Foer inte ens ut som den 34 år gamla tvåbarnsfar han numera är. Servitrisen är mer bekant med hans fru, berättar hon, och har läst hennes böcker. För liksom sin man, är även Nicole Krauss en bästsäljande författare sedan några år tillbaka.
Han är tunn och ganska allvarlig. Fast glimten i ögat märks också, och den pigga energi som fick Joyce Carol Oates, hans lärare i kreativt skrivande på Princeton, att skicka ett uppmuntrande brev till honom efter terminens slut.
För Jonathan Safran Foer började det vid en middag för länge sedan med en barnvakt, en svartklädd tonårstjej, som inte åt kött. Varför det?
”Vet inte du att kycklingen på din tallrik faktiskt har varit en kyckling?”
Det blev en uppenbarelse för nioårige Jonathan. Att sluta äta kött var det enda möjliga, tänkte han. Det föll så väl in i de övriga värderingar som han och hans familj delade: vi skadar inte varandra och vi skadar inte andra. Alltså dödar vi inte djur.
Fast Jonathan höll inte fast vid det särskilt länge, och bara då och då. När han i gymnasiet ville bli sedd och skapa sig en identitet, passade det bra att vara vegetarian.
– Och så kom jag närmare de kvinnliga djuraktivisternas bröst, berättar han med sin typiska självdistans.
Tills han själv skulle bli far för första gången. En dag kommer sonen att fråga om maten på tallriken. ”Återigen är allt möjligt”, skrev en vän till honom när sonen Sasha föddes. Nu kom alltså chansen att ändra på berättelserna om oss själva, och förbättra dem.
– Fast det började egentligen med att jag så konkret som möjligt ville få reda på vad kött är – hur det produceras, hur djuren behandlas, spelar det någon roll?
Det blev en bok med många svar. Men också många frågetecken. För fakta räcker inte tillräckligt långt, nakna fakta skapar inte mening, den skapas i berättandet. Om vi kan mäta smärta hos kycklingen är det säkert just smärta vi mäter? Lider kycklingen? Vad betyder det? Behöver den ha självmedvetande för att lida?
– Vi måste göra våra val även när svaren inte är fullständiga, när vi inte vet säkert. Det kommer vi aldrig att göra. Men det är bara vi människor som kan välja. Och grundmotivet för att äta djuren är detsamma som för att inte göra det – vi är inte de.
– Men något stämmer inte när folk försöker rättfärdiga köttätande, grubblar Jonathan Safran Foer.
– För varför omhuldar vi våra hundar och katter men skär halsen av kycklingen? Varför ska inte hundar få liknande behandling? Kycklingar kan göra många saker, men det är en sak de inte kan: förhandla med människor.
Han ser det paradoxala när tusentals tyskar dyrkade isbjörnen Knut på Berlin zoo, och samtidigt handlade Wurst der Knut strax bredvid. Förtjänar inte den minst lika smarta grisen vår respekt?
Det finns också en annan början till historien, bortom djurens värld. Den handlar om Jonathan Safran Foers mormor, i dag 93 år gamla Ethel Safran hemma i Washington. Det var vid köksbordet hos mormor som Jonathan fick lyssna på hennes historia. Med maten – den eviga kycklingen med morötter, hennes paradnummer, eller gefillte Fisch när det var helg – sög han även i sig hennes livsvisdom.
Före mormor är familjeträdet helt avkapat; släkten försvann i andra världskrigets förintelse av judar i Europa. Hon flydde österut, mot Sovjet dit många polsk-judiska kommunister som drömde om en bättre värld vände sig. Ständigt på flykt, med kroppen täckt av sår, en svältande människa i dödens skugga.
Men även mot slutet fanns det goda människor, berättade hon för sitt barnbarn. En rysk bonde bjöd henne på en bit kött.
”Så han räddade ditt liv?”
”Jag åt det inte, det var fläsk.”
”Är det för att det inte var kosher?”
”Javisst.”
”Inte ens för att rädda ditt liv?”
”Om ingenting betyder något, finns det ingenting att rädda.”
Orden ekar genom boken. Mormor överlevde, men inte till vilket pris som helst.
– Vad hon ville säga med sin historia var att du måste stå för dina värderingar också när det är svårt och farligt, till och med när du faktiskt riskerar ditt eget liv.
För Jonathan Safran Foer gällde det att med boken undersöka om den industriella köttproduktionen tvingar honom att överskrida den gräns som får honom att också förlora en del av sig själv.
– Men min relation till kött är inte som min mormors till kosher. Jag skulle nog tagit fläskbiten. Jag har ingen religiös strävan efter renhet utan ser mig själv som någon som äter så lite kött som möjligt, vilket för mig är noll.
Ingen säger väl emot att det vore bättre om vi åt mindre kött, det är sällan kontroversiellt för någon. Bättre för miljön, för oss och bättre för våra barn som ska ta över, menar han.
Vad sade hans mormor när han inte längre ville äta hennes middagsmat? Inte så mycket egentligen, erkänner han. Men nyligen för första gången frågade han henne om hon tror att djur kan känna smärta. Hon tittade upp som om han ställde den dummaste frågan i världen.
– Jag visste inte om hon ville säga – såklart de gör det, eller – såklart inte. Så sade hon – såklart gör de det, vem kan ärligt förneka något sånt?
Och så tillade hon: ”Jag vet att det vi gör mot dem är fruktansvärt, men jag är gammal nu och jag kommer inte att förändras. Jag säger inte att det jag gör är rätt, jag är helt enkel helt ärlig.”
– Jag älskar det här svaret, och jag respekterar det. Det jag inte har någon respekt för är när folk säger att de inte vill veta.
Nej, vi har plikten att få veta och lyxen att kunna välja. Jonathan Safran Foer tänker inte inbilla någon att valet är lätt. Svårast var det i början, men även i dag kan lockelsen kännas djupt.
– Det är en kamp varje dag. Den här sushirestaurangen – han pekar mot andra sidan gatan – den är grym, och jag saknar den faktiskt. Ibland blir jag sugen när jag känner lukten av grillad kyckling. Men inte så ofta numera.
För att inte nämna bilder som etsats fast i minnet av pappas grillfester i trädgården, familjesammankomsterna kring kalkonmiddagen på Thanksgiving, förutom mormors kyckling. Smaker och lukter flätar samman våra minnen, präglar oss som människor. Mat är ju mer än bara kalorier – den är gemenskap, familj, vanor, identitet och kultur. Måltider medför olika möten, historier som berättas, lärdomar att bära med sig. Därför tror Jonathan Safran Foer att var och en av oss kan göra skillnad: det går inte att låta bli att påverka och påverkas när vi möts vid matbordet.
Samtidigt upphör han inte att förvånas över hur irrationella våra matvanor är, hur vi låter något så flyktigt och så trendkänsligt som smaken avgöra. Varför ska smak, det grövsta av våra sinnen, undantas de etiska regler som gäller allt annat, frågar han sig i boken.
– När du inte kan ha allt, behöver du ge mer omsorg och glädjas mer åt det du har. Tanken att sätta gränser för dig själv är bra, inte bara för att det hjälper dig att gå i den riktning du valt, utan också, hur konstigt det än kan låta, för att begränsningar kan vara befriande.
Så berättar Jonathan om en kompis som nyligen blivit vegetarian, och som plötsligt upptäckte att hans matvanor är mycket rikare nu. I stället för de kanske bara fyra rätter han brukade välja förut, har han nu fått ett problem att lösa med många fler svar.
Men att äta kött är väl helt naturligt för människan?
– Vi glömmer att det som gör oss till människor är just att stå emot sådant som kan beskrivas som naturligt, som sexdriften, lusten att stjäla eller impulsen att slå till någon. Ingen klandras för att ha dessa känslor, men om du jämt levde ut dem så skulle du straffas. Att avstå är ofta mer naturligt än att låta impulserna styra.
Det är där vi skiljer oss från djuren. Evolutionen gav oss vår stora hjärna så att vi kan göra sådant som inga andra djur kan. Att motstå våra lustar med förnuftets hjälp innebär just att motstå naturen. Det är då vi är som mest mänskliga.Så talar vi om familjens hund, tiken George, en stor grand danois/pitbull/greyhound/ridgeback … upplockad från gatan.
Jonathan Safran Foer blev en entusiastisk husse, en överraskande förvandling för en som varit hundrädd så länge han minns. Mormor var också rädd för hundar, och mamma med. Men nu har han en kompis som han knappt kan förstå sig på. På vilket sätt är hunden din vän?
– Det bästa med en hund är att det inte finns något annat som är som en hund. Så är också vårt förhållande olikt alla andra förhållanden. Det är därför jag inte begriper mig på folk som köper kläder till sina hundar. För mig är det så att ju mer hunden är en hund desto högre sätter jag vår relation. Vi anstränger oss båda för att kommunicera, att förstå varandra över ett gap som i själva verket är omöjligt att överbrygga.
Men så hänvisar Jonathan Safran Foer till en essä av den franske filosofen Emmanuel Levinas. Den handlar om djur och människor, om att se och om att bli sedd.
Från den tid då Levinas tillsammans med andra franska judar var fånge i ett tyskt arbetsläger, en samling förödmjukade, slitna människoskuggor. En dag dök en hund upp i lägret, en byracka som fångarna döpte till Bobby. Bobby var med på morgonsamlingarna, och när den utmattade gråa folkhopen kom tillbaka från arbetet välkomnade han dem med glada hopp och skall.
Det var bara när han såg in i hundens ögon som Levinas åter kunde känna sig som en människa. Hur kan vi i dag se in i djurens ögon utan att skämmas?
Vi kanske kan hålla på att tiga och bedra oss själva, men inte så länge till, tror Jonathan Safran Foer. De flesta vet vad som ligger bakom maten på tallriken, menar han. Men vi väljer att blunda.
Frågan om våra matvanor irriterar för att vi känner skam, denna mäktiga och märkliga känsla som är ”minnets arbete mot glömskan”, skriver Jonathan Safran Foer i Äta djur. Vi skäms när vi söker omedelbar tillfredsställelse till priset av att försumma våra plikter gentemot omvärlden. Men skammen släpper inte greppet så lätt, den går inte att lura.
– Du vet, jag har två små barn, och tanken på att lämna över en utarmad värld till dem får mig att skämmas. Jag tror att just skammen blir den motor som i slutänden kommer att driva fram miljörörelsen.
Artikeln har tidigare publicerats i Modern Psykologi.

LÄS BOKEN: MATENS PRIS - Skriven av de prisbelönta Sveriges Radioreportrar Malin Olofsson och Daniel Öhman. Då får man en helt annan bild än den som presenteras av LRF och reklamen för mjölk och köttindustrin.
Kristina Forslund och andras farhågor om att merparten av alla djur kommer att få det sämre med den nya djurskyddslagen måste tas på största allvar. DJUREN LIDER och vi som bryr oss lider.
Hur länge ska de och vi som vill att de ska respekteras tvingas se deras lidande? JAG BARA UNDRAR? Vi måste protestera NU! Vi kan och får inte vänta!

SHIVA MISSHANDLADES TILL DÖDS

Läser idag om Shiva en tre månaders valp som totreterades tills döds av sin 22 - årige ägare, FY FAN, va ledsen jag blir. Jag gråter, men fortsätter att läsa ändå. Måste försöka förstå VARFÖR? Men jag förstår inte ett dugg istället. Mannen säger att han var ARG och mådde DÅLIGT och lät detta gå ut över en stackars Shiva som inte hade en chans att försvara sig. Hon dog en MYCKET plågsam död och hade svår ångest innan. Bara för att IDIOTEN lät sin ilska gå ut över en stackars oskyldig hund, för att det hände olyckor inne. Men detta berodde ju på att SHIVA INTE fick gå ut tillräckligt ofta, säger han samtidigt. Jag blir så UPPRÖRD, tårarna sprutar och jag blir förtvivlad. Vem sålde denna hund till en sådan OTÄCK  MÄNNISKA? Stackars den uppfödare, den måste ju verkligen också må otroligt dåligt. Det gäller för oss uppfödare att vara NOGA med vem man säljer till och HÅLLA kontakten sedan. MYCKET VIKTIGT! Höra och se efter så allt är okej!
Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag hade varit den uppfödaren och fått reda på detta hemska?
Den här mannen fick BARA ETT ÅR OCH TRE MÅNADER? VARFÖR? Det längsta straffet just nu är 2 år varför fick han inte det åtminstonde? Han borde ha fått ett ännu längre straff egentligen, straffen måste höjas för djurplågeri NU!
GÅ MED I DJURENS RÄTT FÖRENING OCH KÄMPA FÖR DJUREN, NU! NI BEHÖVS: Djurens rätt 120 169 300
125 20 Älvsjö eller gå in på WWW.DJURENSRATT.SE

Hundpsykolog?

Nej, någon hundpsykolog är jag ju absolut inte. Men det är roligt och utvecklande att läsa vad olika hundpsykologer säger. En del tycker si och en del så. Läser man många olika hundtidningar så finns det många olika vetskapliga undersökningar som gjorts. Jag har ju roat mig med att ta upp någon av dom ibland här på bloggen, men nu lärt mig att verkligen tänka mig för att skriva Namn på den som gjort denna vetenskapliga undersökning och mera i detalj skriva om när och hur den gjordes, hädanefter.
Har letat och letat när jag upptäckte två kommentarer igår, som jag hade missat tyvärr, men hitar nu inte den tidningen eftersom det gått för lång tid sedan jag skrev det inlägget: Prata barnspråk med din hund.
Synd, jag ber om ursäkt för det, men hittar jag den, för jag kommer fortsätta leta, så lovar jag att presentera mer fakta.
Men det de menade med barnspråk var alltså ljus, mjuk röst som vi ofta använder till små barn, eftersom de menade att hundar reagerar snabbare då och gillar det. Så mycket minns jag av artikeln. Ska fortsätta leta, jag lovar!
Förstår att ni som gått hundpsykologutbildningar vill veta vad det var för vetenskaplig undersökning.
Nu kommer våren iallafall, så skönt! Svanarna kom tillbaka i helgen här nedanför oss i kärret dit de kommer tillbaka varje år, ett riktigt vårtecken! Man blir glad och känner att energin kommer tillbaka efter den mörka kalla vintern. Solen värmer gott! Ha en bra dag alla!
Lovar skärpning!

Nytt kvinnomord SÅKLART!

23- åriga Ellinor mördades i Åkersberga med en kniv mellan skulderbladen, hennes pojkvän är misstänkt! Efter att de blivit osams på en restaurang och pojkvännen blivit svartsjuk och förbannad så lämnade paret sitt sällskap redan vid sextiden och åkte hem för att reda ut allt. Men senare på natten alarmerade pojkvännen en granne och polisen tillkallades, pojkvännen sa då att han hade hittat Ellinor död i huset efter det att han hade varit ute och festat på en krog.
Men krogägare säger att där har absolut inte pojkvännen varit den kvällen för han känner väl igen mannen och skulle ha kommit ihåg detta isåfall.
Pojkvännen tror sig veta att det kan vara en annan man som han känner till som kan ha dödat Ellinor? Polisen måste undersöka även detta. FRUKTANSVÄRT!

Ja, ÄNNU EN GÅNG har en ung kvinna fallit offer för en man ev. sin egen pojkvän, som det lutar åt mest just nu, säger polisen.
Under 2000- talet alltså 12 år, har 190 kvinnor dödats av sina äkta män eller fästmän eller sina före detta pojkvänner. Och vi reagerar knappt för detta. Vi har blivit så vana vid dessa artiklar som återkommer med jämna mellanrum. De flesta dödas på grund av att de säger en mening som är livsfarlig att säga till aggressiva, farliga män och det är: JAG VILL SKILJAS! eller: JAG VILL ATT VI GÅR SKILDA VÄGAR! Då grips mannen av panik och vanmakt och då kommer en aggressivitet utan dess like och de gör vad som helst till och med DÖDAR!
Så jag skulle vilja säga till alla kvinnor, säg inte dessa ord då ni är själva med en man, utan vänta tills fler är med och gå aldrig ensam hem till mannen efter detta. Gå heller inte ensam ute alls, tills det har lagt sig och mannen verkar ha lugnat ner sig och kanske fått nytt sällskap. Innan dess är det LIVSFARLIGT för kvinnan att vara ensam med en man som ev. kan spåra ur och det vet kvinnan egentligen innerst inne, men tror ändå att han inte ska gå så långt som att döda henne. Men det gör en del LÄTT; SNABBT OCH ENKELT! Så kvinnor, VAKNA UPP OCH SE FARAN!

Prata barnspråk med era hundar!

Läste förra veckan att det nu är konstaterat att man når sina hundar lättare och får dom att lyda och lyssna bättre om man använder sin ljusa snälla röst och pratar barnspråk. Detta har väl de flesta hundägare konstaterat för längesedan, men det finns ju vissa speciellt en del MÄN som tycker det är fjantigt och löjligt att prata med sin ljusa röst och barnspråk, så de kör med sin HÅRDA. MÖRKA röst till sina hundar. Det låter ofta militäriskt och väldigt okänsligt.
Jag har reagerat hårt mot detta många gånger och kom i en diskussion med en man som inte var snäll mot sin hund och använde detta tonläge hela tiden.
Han menade att vi kvinnor är bara töntiga och får en slags mammaroll mot våra hundar som inte är bra för hunden , utan hunden blir förstörd av detta osv. Men jag sa skulle alla behandla sina hundar som sina barn skulle alla hundar ha det underbart och vara lyckliga! Alla skulle vinna på det.
Nu är det också VETENSKAPLIGT UNDERSÖKT, att det är på detta sättet vi når våra hundar bäst, eftersom ÄVEN en stor hund, har inte mer än ungefär en två till treårings utvecklad hjärna. Och HUR MYCKET förstår en två-treåring? TÄNK EFTER själva, inte så mycket.
Och inte använder vi den hårda mörka rösten hela tiden till ett litet barn, då blir barnet rädd och osäker! Blir rädd för de vuxna istället för trygg.
Kanske därför en del hundar blir RÄDDA och OSÄKRA och biter helt plötsligt eller i en trängd situation? Jag tänker på alla dessa kamphundar som en del ofta killarna ska ha och som det har varit mycket skriverier om i många år, att de är osäkra hundar ibland kanske inte är så konstigt ändå?
Och om vissa hårda män blev lite mjukare och använde en mjukare ton, så slapp de säkert slå ihjäl sina hundar och misshandla dem, som man läser om titt som tätt i tidningarna, fruktansvärt!
SÅ BÖRJA FUNDERA PÅ DETTA OCH ANVÄND EN MJUKARE LJUSARE RÖST NU! DÅ FÅR NI EN GLADARE, TRYGGARE, LYDIGARE HUND! VETENSKAPLIGT UNDERSÖKT!

Katt mördare!

Ja, att det finns folk som roar sig med att döda katter det vet vi ju sedan långt tillbaka, så jäkla otäckt att någon bara kan finna sig underhållen av att toretera och mörda stackars oskyldiga djur.
Djur som litar på människor och följer med dem gladeligen och tror att de ska få kel och gosing och så istället möter brutaliteten dem, skoningslöst.
Ofta drar de ut på den hemska tortyren också för att riktigt njuta av den plågsamma döden för djuret, så jävla sjuka människor.
Nu har det hänt igen, här i Karlskoga det stod att läsa om det förra veckan i lokaltidningen. Kvinnan var så förtvivlad över vad de hade gjort med hennes katt. Slagit den i huvudet många gånger osv. SÅ HEMSKT!
Jag hatar verkligen djurplågare och vet faktiskt inte vad jag skulle ta mig till om jag finge se något sådant och jag hoppas verkligen att fler reagerar så och försöker stoppa dessa människors framfart, för de finns runt omkring oss.
VI MÅSTE VARA UPPMÄRKSAMMA PÅ SÅDANT HÄR! Ha ögonen öppna och inte blunda för något sorts våld, våga ingripa! Hjälpa svaga och oskyldiga djur.