Vi blir som vi tänker!

Att tanken har en otrolig kraft det vet ju alla. Men hur stark tankens kraft är har vi nog svårt att förstå.
Vi blir som vi tänker, det är faktiskt sant.
Blir man intalad att man är tjock, ful och inte duger, så tror vi på detta efter en tid.
Blir vi däremot intalade att vi är fina, smal och duger som vi är, då tycker vi så efter ett tag.

Jag läste nyligen ett experiment med en skolklass. Lite läskigt egentligen.
Det togs en klaslista med en massa namn på. Så satte man var och ens IQ -kvot efter varje namn och skrev att en professor hade gjort denna vetenskapliga undersökningen på klassen, innan man lämnade över klasslistan till en helt ny lärare som aldrig hade träffat barnen förut. Han tackade och tog emot.
Efter en tid gjorde man en undersökning för att se hur det gått för barnen?

Det visade sig då att de barnen som fått högst IQ på lisatan, hade det gått mycket bra för och gick bättre och bättre på proven och tvärtom de som lägst IQ hade det gått mycket dåligt för och gick dåligare och dåligare för på proven. Fastän det fanns en hel del av eleverna som hade haft högst betyg innan experimentet i den med lågt IQ, och tvärt om, så lyckades de som de borde efter IQ-testets värdering mätt. Inte så som de hade gjort tidigare innan IQ-testet.

Detta visar att någonting händer dels i våran egen hjärna när vi ser hur vi bedöms och även hos läraren och omgivningen som ser IQ - testet och tror på det, hur de då bemöter eleven. Det tog sedan lång tid att få allt rätt igen när man avslöjade testet. Och då la sig de flesta på sin nivå där de hade legat innan testet. Visst är det läskigt.

Tänk då när alla dessa elever som går i skolan idag, ser sina betyg vilken effekt det har? Och hur det präglar dom för resten av livet. Jan Björklund vill ju ha betyg tidigare? Kan det verkligen vara rätt och bra? Fundera på det? Han säger att ingen tar skada av tidiga betyg utan det bara är nyttigt att veta hur man ligger till. Men är det verkligen så? Inte om man ska tro på detta experiment som gjordes.

Så säg goda, bra, trevliga och snälla saker till era barn och era medmänniskor och ÄVEN till era djur, så tror dom på det och mår mycket bättre! Jag lovar att det är så, för jag har praktiserat detta själv så jag VET att det är så!

MANIDJA! DU FICK DÖ HELT I ONÖDAN!
Ännu ett hedersmord har begåtts. En ung flicka på 22 år som hade hela livet framför sig. Fick halsen avskuren med en kökskniv av sin 21-åriga make, som trodde att hon inte hade varit oskuld innan de gifte sig.
DETTA ÄR HELT SANSLÖST! DET MÅSTE BLI ETT STOPP PÅ DETTA! VI SAMHÄLLET KAN INTE TILLÅTA DETTA!

Dessa människor som begår hedersmord styrs av sin kultur och sina värderingar som de tar med sig hit till Sverige. Vi MÅSTE respektera andras religon och tro och även värderingar och kultur till en viss gräns. MEN för sådant som hedersmord måste vi hela samhället verkligen markera ett starkt och klart STOPP, inför alla dessa människor som tror att detta är en lösning för att få behålla sin och familjens heder, att SVERIGE VERKLIGEN inte tolerar detta. Detta måste markeras hårt och bestämt så att detta får ett slut NU!
Vi samhället måste VÅGA stå för detta och visa att detta är ingen lösning och kommer aldrig att accepteras i Sverige. Och vi måste vara modigare att hjälpa alla dessa flickor som utsätts för press och misshandel och som ofta söker hjälp, men ingen får. Vi måste ta detta på STÖRSTA ALLVAR när de ropar på hjälp och hjälpa dom OMDELBART på alla sätt vi kan. Och de som inte accepterar våra lagar här i Sverige får flytta tillbaka till sitt hemland igen omdelbart. Vi kan inte chansa att ha dem kvar utan det gäller oftast om dom ska utvisas eller om flickorna ska dö. OCH VAD VÄLJER VI! VI MÅSTE VÅGA SÄGA IFRÅN DIREKT INNAN DET ÄR FÖR SENT SOM FÖR MANIDJA! HON DOG I ONÖDAN!

Detta inlägg fanns med i Karlskoga Tidningen idag, MYCKET BRA inlägg, tycker jag. Därför vill jag publicera detta här på min blogg. Tänk om fler människor tänkte som Jonas då skulle vi ha en mycket bättre värld både för månniskor och djur att leva i. Mitt enda nyårslöfte Nu har jag ätit min sista köttbit Jag ringer stolt in den nya levande vegetariska maten och ringer ut den gamla döda födan som legat allt för länge på faten. Ringer in framtiden för de utblottade, för klimatet samt för grisen, tjuren och kycklingen i den trånga buren. Jag ringer med bubblande glädje in frukt, bär, baljväxter, grönsaker, nötter och bröd som ger näring, energi och värme för de miljoner världsmedborgare som hungrar och fryser i den bistra vinternatten. Jag ringer ut hamburgare, kycklingklubbor och kotletter från foderintensiva köttfabriker som stjäl den medellöses mat, land och vatten. Jag ringer med kärlek in sanningens och medkänslans anda till den som tvekar och famlar om hen verkligen ska äta kroppsdelar från andra: för djuret vill inte slaktas och samvetet vill inte se djuret dö. Jag ringer ut lögnens grymma vanemakt från förlegade matbordsideologier: att köttbullarna är härligt naturligt goda och inte döda muskler från en styckad ko vars liv från födsel till död bestod en serie mörka tragedier. Ring, klocka, ring ut till tystnad och eftertanke mitt i slakteriernas hetsiga larm. Mitt enda nyårslöfte är att jag har ätit min sista köttbit. Jonas Norberg