Det ringde en väninna igår som är en riktig hundmänniska också. Hon var så upprörd. hade varit hemma hos en man som hade två jakt hundar. De hade en hundgård ute på gården som inte alls var stor och den hade han delat av i två delar eftersom han hade två jakthundar en hane och en hona. Honan fick vara inne med familjen och i värmen ibland, men hanen fick ALDRIG komma in. Han var så jobbig för han kunde ibland pinka inne, sa de. Så han levde ett liv helt för sig själv där ute i hundgården, ingen människokontakt mer än då han skulle jaga. Sedan slängde de bara in lite mat till honom då och då. Gick aldrig några promenader med honom.
Det var så hemskt så hon nästan grät när hon ringde mig och var så upprörd och hade tänkt på denna hund sedan dagen innan oavbrutet, sa hon. det gjorde ont i själen när hon berättade för mig, jag mår också pyton nu. Vad ska man göra? Jag har haft dessa diskutioner med jägare förut och blivit så himla osams och det har ändå inte hjälpt. de skiter i vad man säger utan tycker att det är inget fel i att hunden bor där ute hela sitt liv i en liten hundgård med en hundkoja alldeles för sig själv. Jag är så ledsen nu och upprörd och så vet jag att det hjälper inte vad en än säger till dessa människor. FY, det är så himla dåligt! Alla djur behöver kärlek dagligen och människokontakt annars blir de ju nästan förvildade. att de inte förstår det?? VAD ÄR DET FÖR MÄNNISKOR, DE MÅSTE SAKNA HELT EMPATI FÖR DJUREN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar