Jag fick tidningen Hundsport igår nr:9/2010. Läste intressanta artiklar en där en domaren: Hans Rosenberg säger vad han tycker om bedömningen som sker på utställningar. Han säger: Jag dömer din hund för dagen du dömer mig för hela livet. Han menar att många domare tycker så och det kan nog ligga en viss sanning i detta, absolut. Han berättar vad som krävs i Sverige för att bli exteriördomare och det är en hel del och menar att alla Svenska domare är välutbildade. Ändock försöker en del köra med bortförklarningar som "Schampo i ögat"- inåtrullat ögonlock. "Den sista tidens brännande sol har gjort den svarta pälsen både ihålig och fläckigt brun"- I verkligheten vanlig fällning.osv...
Han frågar då? tror ni på fullt allvar att vi domare saknar både erfarenhet och sunt förnuft när vi tar oss an uppdraget? Är vi allas egendom? Vi gillar vårt jobb.
Sedan läser jag längre fram i tidningen en annan artikel: Hur kvalitetssäkrar vi domare? Där står det hur det då och då dyker upp en domare som är omöjlig att försvara. Hur gärna man än vill så går det inte att hitta någon logik eller tanke bakom bedömningen. Ofta är detta en domare med icke en skandinavisk domarlicens. Då är det svårt att försvara denna sport. I vissa länder räcker det nästan med att man har ägt en ras för att få döma den. Givetvis vore det önskvärt att alla domare hade samma gedigna utbildning och att den dokumenterades i något internationellt register.Skriver Anna-Lena Unden.
Ja, det finns mycket att diskutera om vad det gäller detta, eller hur?
Vad konstigt att det skiljer så mycket på domarnas utbildning? Så skulle det inte få vara, tycker jag.
SvaraRadera