Vildkatter

Jag har alltid haft förmågan att dra till mig vildkatter var jag än har bott. Det är jättekonstigt, ibland har jag behållit en som min egen katt, men med flera så har det ofta blivit problem med att de ej kommer överens. Så då har jag försökt placera ut dem till anhöriga eller bekanta. Om det inte gått har jag lämnat in dem till ett katthem antingen i Karlskoga eller i Kristinehamn. Där har man kämpat för att placera ut dem i något hem och alltid lyckats till slut. Skönt nog.
Jag skulle gärna kunna ta hand om många men de kommer som sagt var inte överens utan bara slåss och det blir skador som är svårläkta osv...
Nu har vi bara en katt, men min son har ju en katt också brevid oss och de har börjat acceptera varandra så smått, äntligen. Men så för några veckor sedan dök en stor grå, jättefin katt upp här ute och det gick ju inte. Min katt hann springa undan men min sons katt hamnade i slagsmål och innan vi lyckades skrämma iväg den främmande katten var min sons katt skadad så pass att de fick åka till vetrinären med honom. Tråkigt!
Ja, det är sååå svårt. Jag tycker såååå synd om den vilda katten och undrar så var han kommer ifrån? Har frågat runt men ingen vill kännas vid honom. Har han inget hem eller har han vandrat iväg långt hemifrån? Ja, det blir svårt att se honom i vinter och inte ge honom mat. Nej, det går bara inte. Då får man ta hand om den och sedan försöka få någon annan ta hand om honom, jag tror det är en stor fin grå hankatt. För att låta honom svälta och frysa, det gör inte en riktig djurvän. Så är det bara.