Bli en förälder åt din hund!

Läste nu en forskning som gjorts, forskare, filosofie doktor i etiologi, hudpsykolog, hundförare, vetenskapjournalist och författare gjort, visar att hundar inte tror att människor är andra hundar.De vet att vi är en annan djurart, vilket betyder att vi är INTE en del av deras RANGSYSTEM!
Hundarna vill inte kämpa med oss om makten, utan vill bli respekterade för vilka de är och bara leva i trygg förvissning om att vi har och tar ansvar för dem. Fattar kloka beslut och är schyssta mot dem, precis som en farsa eller morsa gör i en bra människoflock.
-Hundarna fattar inte vad vi håller på med när vi är stränga och hårda och ska sätta dem på plats, säger Malin Avenius.
I boken KÄNN DIG SJÄLV OCH DIN HUND, som kom ut i somras, presenterar Malin och Kersin Malm ny forskning om hundars beteende och psykologi.
För att komma ifrån den gamla synen av lederskap och dominans, föreslår de att hundägare ser sig själv som en förälder istället, som tar hand om, är känslomässigt engagerade, samarbetar, kompromissar, visar vägen och i respekt för individen tillåter den att utvecklas och växa.

Detta känns så UNDERBART för mig att läsa och jag kommer att skriva mer om detta här på min blogg, för jag har länge känt att detta är det rätta och så behandlar jag MINA hundar men får ibland lite nästan dåligt samvete när någon säger till mig att jag ska vara hårdare och trycka ner hunden om han tillfälligt gör nåt fel osv. Att jag har för mycket moderskänslor och att jag är töntig på nåt sätt. Men jag känner ju och vet vad som är bäst för MIN hund och MIG när vi samarbetar och det är det den här nya forskningen pekar på också, att det är ingen hund och ägare som är den andre precis lik utan man måste individanpassa precis som med barn och människor. BRA; MYCKET BRA att det äntligen kommer nu forskning och att någon törs sticka upp mot den gamla synen som vi så länge har kört med. SKÖNT! KÖP BOKEN NU! LÄS!

Färre hundar föll offer för varg

Antalet hundar som blev dödade eller svårt skadade av varg 2010 minskade faktiskt till 11 st. från att året innan varit 23 st. det låter ju bra! Men så kollar man hur många hundar som blir skjutna under jakten så är det 12 st. av sin egen husse eller husses kompisar, hur fan..kan man vara så ivrig eller se så dåligt att man skjuter en hund, som man vet är med och jagar och hjälper en att fälla vilt???
Vildsvin däremot dödade 93st. Jättemycket och det minskar inte. Folk tror inte vildsvin är så farliga utan går nära för att titta på dem och har ofta en lite sällskapshund med sig, som inte har en chans om de anfaller.
Även trafiken dödar och skadar många av våra husdjur 713st. och de flesta där är under jakten då hunden springer rakt framför bilen i iver att spåra upp viltet och gena över vägen.

En hundmänniska

* Din hund få nya halsband oftare än du
* Du tycker inte om människohår i tvättmaskin i mat osv, men hundhår accepterar du lätt var de än är
* Din mamma och släkt får vykort, julkort även med hälsningar från din hund
* Din hunds hår får bättre vård än ditt hår
* Du har fler bilder på din hund än övrig släkt, familj och vänner
* Du passar hellre din väninnas hund än hennes barn
* Du går långa promenader inte för din egen skull utan för att ge hunden den motion den behöver
* Du har inga pengar till dig själv men får ändå pengar över för hundmat, veterinärskostnader och annat till hunden

Är du sådan och tänker så, då vet du KLART att du är en hundmänniska!

Ja,nu har jag knappt haft tid att blogga sen en månad tillbaka, på grund av att det varit så mycket umgänge med släkt och vänner under jul och nyårshelgen. Sedan har ju valparna tagit mycket av min tid och alla som har besökt oss för att se dessa, det är nog säkert ett hundratal, så det har varit fruktansvärt intensivt sedan i början på december månad med besök och umgänge.
Så jag har bara försökt att se till att hemsidan med alla sidorna på hundarna och då speciellt valparna har rullat på iallafall. Tiden räcker liksom inte till ibland vissa perioder i ens liv och det måste man bara acceptera, men nu så nu känner jag att man börjar komma in i rätta gängorna igen, så nu ska jag börja blogga igen och det känns faktiskt riktigt roligt.

Följer som vanligt dessa ofattbara mord som sker på unga flickor av deras fästmän eller förre dettingar. Nu i helgen begicks det ju ett försök till mord på en 16 årig flicka av en 17 årig pojke, de tror ju att det var obesvarad kärlek från flickans sida och att han ville mer än hon, som gjorde att han gick så långt. Detta tycks ju helt sanslöst att gå så långt, när man har hela livet framför sig och säkert kommer att bli kär många gånger om i livet framöver. Att killen då ifråga fixerar sig så vid just denna flicka att han begår sådana handlingar är obegripligt.
Nu kanske förhoppningsvis överlever flickan, men med vilka framtida meen både kroppsligt och själsligt, ja, de kommer att bli stora det förstår man ju. Killen lyckades ta död på sig själv genom att skära sig i armen och halsen så att han förblödde, hemskt, men kanske lugnast för honom när han insåg vad han gjort egentligen, att leva med detta på sitt samvete skulle inte ha varit lätt för honom.