
Jag har ju börjat ringträna för att kunna ställa ut mina hundar efter hand. Förut har jag inte varit så mycket för detta med utställningar eftersom jag tycker att det KAN gå till överdrift ibland, vid bedömning av hunden. Sedan bedömer ju engelska domare på ett sätt, tyska på ett och svenska på ett annat sätt många gånger. Även en viss individuell bedömning efter den enskilda domaren tycke och smak är ju oundviklig. Så det är svårt att få en rättvis bedömning om man tänker på allt detta, tycker jag.
Har även läst och pratat med människor som ena veckan varit på en utställning och fått högsta poäng för att sedan någon vecka senare bli utslagen direkt och till och med få hunden utdömd? Då undrar man ju, hur kan detta hända?
Tänker också i jämförelse med människans egna människoutställningar som jag tycker är skönhetstävlingar. Där allt ska vara så perfekt som möjligt och vissa slås ut som är jättefina och vackra men ändock inte har en chans, där beror det ju också på domarnas tycke och smak.
Tänk sedan i nästa led också om man inte skulle få para sig som människa för att du inte fått en etta på en skönhetsutställning. Du är frisk, välskapt, psykiskt och fysiskt stark och har bra mentalitet men har en tand för lite, eller är lite kobent, eller ryggen är inte riktigt plan, eller lite för mycket ögonvita i ögonen, så tyvärr du får inte skaffa barn. Nej, du får leva barnlös eftersom du platsar inte i eliten. Tyvärr ingen etta till dig lilla vännen.Du får väl äta P-piller eller sterilisera dig eller leva utan partner om det det blir svårt.
Skämt osido, jag är kluven, men tycker ändå att det är kul att visa upp hunden som jag tycker är den finaste i vilket fall som helst. Och jag förstår ju också vitsen med utställningar även om det kan bli så fel.Det är ju jättekul också att få medaljer och diplom också och man är SÅÅ stolt.
Men så finns det ju de som inte vill ha kvar hunden när den inte vinner någon tävling och slåss ut ideligen på utställningarna. nej, då säljer de den eller ger bort den, då är hunden inget värd. Det värsta är ju om någon avlivar hunden bara för en sådan sak, inte klokt isåfall. En frisk, glad och go hund avlivas för att den inte lyckas få några utmärkelser, USCH! Man får hoppas att detta INTE ALLS FÖREKOMMER?
Tänk om det finns vissa uppfödare som avlivar friska valpar redan vid födseln på grund av smådefekter som gör att de inte kommer kunna ställa ut dessa hundar och att de kanske blir lite svårsålda? VEM VET?
Så då tänker jag igen på människan och jämför för där försöker vi få fram de vackraste, de utan något handikapp eller defekt, de mest välskapta mäniskorna och kanske skapa ett elitsamhälle i framtiden,där bara vissa duger och andra sorteras bort redan under graviditeten eller en del mobbas ut och får känna sig mindre värda.
Jag tycker ju alla är lika mycket värda både som människa och hund och vill att alla ska känna det, känna sig älskade för just den de är!
Sedan ska man ju absolut inte avla på sjuka, handikappade hundar eller hundar med stora defekter, utan de måste vara friska, psykiskt stabila och ha en bra mentalitet. Detta är ju jätteviktigt naturligtvis och detta kan man kolla främst genom att gå till vetrinären regelbundet, även göra tester på hundens mentalitet. Sedan kanske det inte spelar så stor roll om hunden saknar en tand eller något liknande, egentligen?
Men som sagt jag tänker fortsätta ringträna och gå på utställningar och se vad framtiden har med sig vad det gäller detta? Spännande är det ju iallafall.